"Det finns så mycket artificiell glädje idag. Sen finns det några källor till genuin glädje, och det är detta ett exempel på"

 
 

För ett antal år sedan flyttade Jönköpingsbon Petra Jonsson hem från en sejour i Stockholm och ville i samband med detta börja engagera sig för äldre. Hon tog kontakt med ett äldreboende och fick varannan söndag gå dit för att baka och fika med dem. Men det var mycket upp och ner och svajigt med närvaron. Plötsligt dök en annons upp om att Äldrekontakt sökte fler volontärer i Stockholm, vilket väckte Petras intresse. Dessvärre fick hon reda på att Äldrekontakt vid den tidpunkten inte fanns i Jönköping. Men ett år senare fick Petra ett meddelande om att den första gruppen i Jönköping äntligen skulle startas upp – och hon blev då en av dem som drog igång verksamheten i staden.

– Nu är jag värd och chaufför och det passar mig perfekt. Då hinner jag vara med på så många träffar som möjligt och har samtidigt energi kvar att hitta på extragrejer utöver fikaträffarna.

Och att göra saker utanför de vanliga träffarna är någonting som gruppen minst sagt gör.

– Man kan säga att jag har ”adopterat” en dam i gruppen som jag ringer, fikar och äter lunch med. Jag vet även att Cecilia, en annan volontär, har gjort på liknande sätt med en annan dam. Vi har också samlat hela gänget och åkt på utflykt, exempelvis till Rudenstams i Huskvarna. Vid ett tillfälle ordnade vi även en teknikträff för att lära dem att använda telefon och dator bättre. Att få gästerna att bli mer teknikvänliga är ytterligare ett sätt att bryta utanförskap, berättar Petra.

Vid Lucia 2020 ordnade Jenny, ytterligare en av gruppens volontärer, ihop en kör som Petra och några andra volontärer körde runt och överraskade gästerna med. Förutom skönsång fick de även en goodiebag med fika och julblomma.

– Det var jätteuppskattat – då var det många glädjetårar.

Nya vänskaper även på äldre dar

De äldre gästerna i Jönköpings-gruppen har hittat varandra och börjat umgås även på egen hand, något som glädjer Petra och de andra volontärerna i gruppen mycket.

– Det är så motiverande och värmande att se att de tillsammans går på torget, fikar, lunchar och hörs per telefon. Vanja i vår grupp brukar säga ’tänk att vi har hittat varandra, jag trodde aldrig att jag skulle få nya vänner när jag var 90 år’. Det är så roligt att se, berättar Petra.

Gruppen har under årens lopp firat många födelsedagar och ett särskilt fint minne som Petra har är firandet av en av damerna.

– Hon var så cool från början, på första träffen gick hon runt och fotade överallt med sin mobilkamera. När hon senare fyllde år envisades hon med att baka och ta med en egen tårta, fikavärden fick inte ordna något, men vi köpte ljus till den iallafall. När vi ställde fram tårtan på bordet blev hon så glad att hon skrek rakt ut och tjoade – det var verkligen genuin glädje som alla blev så glada av att se. Sen tog Karin upp mobilen och satte igång med fotograferandet igen, berättar Petra och skrattar.

Just den genuina glädjen är något som Petra uppskattar väldigt mycket med sitt volontäruppdrag.

– Det finns så mycket artificiell glädje idag, när vi scrollar på våra skärmar hela tiden. Sen finns det några källor till genuin glädje, och det är detta ett exempel på.

Flera gäster har åldrats extra under pandemin

Petra märker av att gästernas mående under pandemin till viss del har påverkats till följd av ensamheten. Några har ingen, eller en liten, egen familj och isoleringen har gjort att de har känt sig ensamma.

– Många var pigga när de kom till oss, men har åldrats extra under pandemin då de har varit så ensamma. Men de är av ett annat virke som man inte ska sätta offerkofta på. De säger ofta att ’jag har varit med om värre, jag har ju levt under ett krig’. De har kämpat på och tyckt att det har varit tråkigt, men ingen har vare sig klagat eller gnällt, förklarar hon.

Samtidigt har många av gästerna börjat komma tillbaka igen och Petra berättar att det blivit tydligt vilka gäster vars batteri är det sociala. En av gästerna har flyttat in på äldreboende, men gruppen ska fortsätta hålla kontakten med henne.

Under pandemin har Petra flyttat och har nu ett mer tillgängligt hem, vilket gör att hon kan bjuda hem gruppen på fikaträff hemma hos sig. Därför är det nu dags att ta upp bakningen igen.

– Jag suger på att baka, men de verkar ändå tycka att det är okej. Det blir hälften bakat, hälften köpt, skrattar Petra.

Att gruppen är nära varandra märks också mellan volontärerna, som tillsammans hjälps åt att göra det lilla extra för gästerna. Det tycker Petra är inspirerande.

– Vi är flera än jag som gör denna grupp till vad den är. Jag blir ofta imponerad över de andra och tänker ”vad häftig du är som gör det här”.

Finns det något du vill säga till dem som kanske funderar på att bli volontär, men ännu inte gjort slag i saken?

– När vi startade vår grupp sa vi till varandra att vi lägger det på den nivån som vi själva kan. Alla har olika möjligheter som varierar över tid – vissa har mer energi under en period, under en annan period mindre. Det ska finnas utrymme för att samtidigt ha sitt liv, så att man kan hålla på med detta så länge man vill. Om man inte har så mycket tid kan man ju bli värd och ordna träffar några gånger per år, det kan räcka så och ändå är det ett jättebidrag, avslutar Petra.