“Det är engagemanget och närvaron som är det viktiga, inte vår ålder”

Månadens volontär, Klara Ripa, är en glad Malmöbo och en obotlig optimist. Med tre barn blir det sällan en lugn stund hemma, men trots detta är engagemanget för hennes fikagrupp otroligt viktigt för Klara. Hon vill att fler barnfamiljer ska förstå att engagemanget i Äldrekontakt inte behöver innebära att vardagspusslet blir ännu svårare att få ihop, utan istället ska ses som en givande sak man kan göra tillsammans.

– Vi har många gånger sett det som att hela familjen tillsammans är volontärer, det är inte bara jag. Vi alla är ju lika glada efter timmarna vi spenderat tillsammans med fikagruppen.

Klara beskriver att engagemanget och närvaron är det viktiga, inte åldern, och menar att man kan engagera sig som volontär på många olika sätt, vilket gör att Äldrekontakt kan passa in under flera olika skeden i livet.

Barnen var hela anledningen till varför familjen anmälde sig från början. Klaras föräldrar bor i Frankrike och hon har ingen annan äldre släkting som bor i Sverige, vilket var någonting hon saknade till sina egna barn.

– Våra barn fick aldrig träffa äldre personer och lära sig om hur man är i olika åldrar, att man tar hand om och respekterar äldre. Det ville jag ändra på. Att jag dessutom har en dotter som älskar bakning gjorde att Äldrekontakt var helt perfekt för vår familj.

Klara är fikavärd och innan coronapandemin var det en självklarhet att ha med barnen på fikaträffarna. Hon lagade maten och barnen serverade – ett upplägg som alla gillade och tyckte var kul. Klara har en grupp bestående av endast äldre damer, och därav blev frågan “När kommer tanterna igen?” vanligt förekommande där hemma, förklarar Klara och skrattar.

Söndagseftermiddagarna blev en viktig del av vardagen för hela familjen och barnen har knutit fina band med de äldre. Detta visade sig extra tydligt när Klara skulle förklara för barnen att de inte kunde vara med på hennes senaste fikaträff, på grund av risken för smittspridning.

– Vår yngsta var helt förstörd, jag hade ju sagt att tanterna skulle komma, men hon fick ju inte vara med. De är så vana vid att få besök av gruppen, men jag fick förklara för henne att vi måste vara extra försiktiga nu för att se till så att de äldre inte blir sjuka, berättar hon.

Under pandemin har Klaras grupp haft telefonträffar, vilket har funkat bra. Klara är stolt över hur hennes grupp har hanterat situationen men menar att det blivit extra tydligt hur viktigt det fysiska mötet är för de äldres välmående. Under pandemin har Klara dessutom hjälpt en av gästerna att handla, samtidigt som hon hörts ofta och regelbundet med en av de andra gästerna per telefon.

– Man märker att vi i den digitala världen tappar kontakten med många av de äldre, om de inte har ett eget intresse. De kan ju inte se huruvida de kommer bli utanför om de inte har en mobiltelefon. En av damerna i min grupp har dock ett intresse av att lära sig använda en mobiltelefon, vilket verkligen gjort skillnad. Vi hörs inte bara inför att vi ska ses, vi kan också höras för att hälsa glad påsk eller god jul. Ibland skickar hon bilder på fina krokusar när hon är ute och går i en park och jag skickar bilder på mina barn. Jag tror verkligen att de här sms:en har stor betydelse för hennes välmående. Hon vet och förstår att vi tänker på henne, berättar Klara.

Det krävs oerhört lite av en, men gör stor skillnad för de äldre.

Klara berättar att hon ofta pratar både på jobbet och med vänner om Äldrekontakt och om sina tanter. Hon vill att andra ska förstå att de också har det i sig, och att det krävs väldigt lite av deras tid för att vara med och göra skillnad.

– När jag pratar med vänner och kollegor så brukar jag understryka vad engagemanget innebär eftersom alla är uppe i sina egna ekorrhjul. När man säger ”så du menar att du inte har två timmar i halvåret” till någon och på så sätt sätter saker och ting i perspektiv så blir ofta reaktionen ”Oj, jo men det har jag ju”.

På frågan om vad Klara vill säga till de som funderar på att anmäla sig men inte har kommit till skott än svarar hon:

– Gör man det en gång så är man fast, vilket jag tycker säger en hel del, man behöver bara komma över den första spärren. Många volontärer tycker att det är ett stort steg att anmäla sig, men sätter man det i perspektiv till hur mycket det betyder för de äldre får man sig nog en liten tankeställare. Ingen av dem slutar gå på fikaträffarna om det inte är för sjukdom, det visar hur värdefullt det är för dem, avslutar Klara.